Välkommen till Hundägarservice

Hedeforsens Milla - Min evighetmaskin - Ärtiga Märta - Millas Mirakel, kärt barn har många namn.

Idag fick du gå över regnbågsbron, alldeles för tidigt, bara 8,5 år gammal och himlen har nu fått en ny stjärna som kommer att lysa. 

Tyvärr orkade inte din rygg mer och det är min skyldighet att se till att du inte har ont mer. 
För drygt ett år sedan fick du diagnosen efter att du visat svår smärta att hoppa in i bilen etc, röntgen visade krafitgt diskbråck med måttliga pålagringar på L7S1. Vi har kämpat på med smärtlindring och hoppet är ju det sista som överger en, men nu fick jag ta det tunga beslutet att låta dig få somna in för gott. 

Nu får du jaga getingar och söka vägglöss ihop med de andra hundarna.

Milla - du var inte bara en hund, du var en livskamrat och kär familjemedlem, men också en träningskamrat och kollega. 

Du har varit en så fantastisk hund som alltid ställt upp i alla situationer och jag har alltid kallat dig för min evighetsmaskin och det kommer du alltid att vara.
Husse kallade dig för Millas mirakel och du var faktiskt ett litet mirakel.

Milla -du hade en arbetslust som aldrig slokade, du älskade att kampa och leka med föremål, smackade i skyddsärmen vid 6 månaders ålder med fullt bett, ditt stora föremålsintresse var inte alltid så enkelt att styra, men även denna egenskap är en tillgång att ha, denna glada viftande svans som smiskade fram och åter så fort du var arbete, intensiv till tusen, men fullständigt koncentrerad när du var satt i en arbetsuppgift som var kopplad till nosarbete, då var det inget som kunde störa ut dig, nyfiken i en strut har du alltid varit och du dök in i varenda vrå,  du var helt opåverkad i miljöer. 

Du var en naturbegåvning när det gällde att spåra och söka, du gav aldrig upp, blev det en motgång så backade du bara och körde en gång till, tror inte jag har gått ett enda spår med dig som inte du löst under alla dessa år.
Det var alltid lika roligt att koppla på spårlinan när någon av våra träningskamrater hade gått spår till dig, det var många gånger både tuffa och krångliga spår som gav dig en utmaning och du bara la in nästa växel och tutade på som ett lokomotiv, likt en evighetsmaskin.

Humör hade du på både gott och ont och vaktade mig för övriga flockens hundar gjorde du också, vilket ibland blev lite jobbigt, men vi fann alltid lösningar så ingen behövde ta någon skada av detta. 

Milla - en hund med stor integritet, att bli fasthållen för att veterinären skulle kunna undersöka henne var inte okej alla gånger, inte alla som fick pilla på henne och vi löste det med att alltid ha munkorg på henne i dom situationerna.

Tack Reino & ELisabeth för denna underbara hund och jag är så tacksam för den hjälp jag fått med henne under vissa veterinärbesök etc.
Saknaden är stor och hon har en speciell plats i mitt hjärta.

Så här kommer jag minnas dig min bästa Milla - Full fart spar tid!
Min evighetsmaskin

2020-06-05 12:42 | 10 kommentarer

       

2019-09-23 09:07 | 0 kommentarer

       

När jag tränar hund utgår jag från individen där all inlärning sker med positiv förstärkning där jag nyttjar hundens naturliga beteenden, belönar rätt beteenden i rätt funktion och ser till hundens kapacitet och förutsättningar.

Jag tycker det är mycket viktigt att man lägger en bra grund i all inlärning oavsett vilken utbildning hunden tränas mot och inte ställer större krav än vad hunden är färdig för. Ska man dessutom arbeta med hunden som yrke så måste det ske en seriös utbildning med kvalité.

Att söka är ett naturligt beteende som är kopplat till jaktfunktionen, där det handlar om flera olika beteenden för att nå sitt byte i en jakt, det vill säga, att söka upp och följa efter sitt byte där gripandet är en sluthandling i en jakt 
För att få en hund att vilja söka så måste den verkligen vilja hitta det den söker efter, annars är det svårt att få ett målinriktat arbete utfört. Likaså när den väl hittat det den letar efter, så måste belöningen vara värdefull för hunden.

När jag arbetade som dressör och utbildade minhundar på FHTE 1997 så lärde vi in markeringar med hjälp av handretningar och föremål, vilket jag gör än idag, likaså belönade vi hunden med att kasta föremål över huvudet på hunden när den hittat gömman.
Vi tränade och belönade med röd kong, vi diskuterade redan på den tiden om vi kunde hitta ett ämne som t ex röd kong eller hockey puck att gömma istället för sprängmedel för att lära in sökarbetet och markeringar. Det skulle vara så mycket enklare många gånger eftersom sprängmedel ska hanteras på ett visst sätt med stränga restriktioner.. 

Jag har Sven Järverud´s lära i ryggen och trivs med det sättet att träna hund, även om man såklart utecklats genom åren, men jag har min "röda tråd" oavsett vilken kategori hund jag ska utbilda. 

Tack för denna gång!

2018-11-27 11:43 | 1 kommentarer

       

Tiden går så fort och Buno har nu redan passerat 4 månader. Det händer mycket i en hunds första levnadsår och dom går igenom flera utvecklingsperioder under denna tid. Just nu håller Bruno på att ömsa tänder, dvs han tappar sina mjölktänder och det kliar i munnen på honom. Han kampar och biter i det mesta just nu, så det är viktigt att han har saker han får gnaga på såsom tuggben och andra bitvänliga leksaker.
Härom dagen gjorde han ett eget litet fynd på sin promnad, kanske inte något han ska ha och leka med, men visst är han söt? Han älskar att bära på saker under sina rastrundor och det får han gärna göra för mig.

Träningen är nu påbörjad vad gäller både spår och lite grunder i lydnad. Man måste ta det lugnt och inlärningen måste få ta tid för jag vill att vi ska vara ett team med glädje. Att spåra är en bra koncentrationsuppgift där hunden får använda sina naturliga beteenden.

Bruno har också fått hänga med på Millas & Jeckovs sökträning i olika miljöer och provat på lite sökövningar inför hans kommande utbildning mot vägglushund.
Jag hoppas jag får många spännande och roliga år tillsammans med denna klimp.

Vi hörs snart igen!

2018-08-16 07:54 | 1 kommentarer

       

Tänk vad mycket en liten valp ska lära sig och som vi inte ens tänker på. Det första är ju att lära sig sitt namn och vem man ska bo hos och vilka som tillhör hans familj, men sen är det massor av saker som är helt naturligt för oss och som vi oftast tar för givet och som ingår i ens vardag, men för hunden är det inte lika givet.

Vi som bor i lägenhet så måste Bruno lära sig att åka hiss, gå på olika underlag i trapphuset, in och ut genom olika dörrar som kan upplevas lite olika på vad som väntas på andra sidan, att gå i koppel, att rasta sig på utsidan på olika platser, åka bil och lära sig att umgås och ta kontakt med sin omgivning, vilket ibland kan upplevas lite skrämmande för en liten valp. Världen är så stor så stor! Här börjar vår miljöträning.

Jag tycker det är viktigt att man skapar rutiner tidigt med att lära honom att vistas i ett annat rum kortare stunder med en grind emellan, medan de andra hundarna är med oss, detta för en framtida ensamhetsträning. Likaså att han lämnas en kortare stund under tiden jag rastar de andra hundarna. Detta funkar riktigt bra, då han lägger sig och somnar efter en kortare stunds gnäll.
Kloklippning är också något som är viktigt att göra kontinuerligt så han lär sig att detta ska göras och är inte förhandlignsbart, men samtidigt måste det ske på ett tryggt och positivt vis såklart. 
  

Nu har Bruno bott in sig och börjat kaxa till sig lite, han lystrar till sitt namn och utvecklas i väldigt positiv riktining. Han busar runt inne, leker och kampar i föremål som den vilde, men kan också koppla av när det behövs. Jeckov undrar vad det är som far runt under och över honom, plötsligt mellan benen och en snurr o iväg igen. Det är tur att Jeckov är så snäll och cool som han är.
Milla har lotsat runt Bruno i området och det är den närkontakt hon fått med honom. Hon är mycket mer intensiv i stt lynne än Jeckov så jag kommer att ta det lugnt inomhus innan hon får umgås med honom där. Jag vill verkligen att han ska få positiva och trygga upplevelser under sin uppväxt för det är så lätt att valpar blir rädda för saker och bär med sig detta genom livet. 
  

Bruno har varit på Brukhundklubben och vi har börjat träna små enkla övningar som kontakt, följsamhet, sitt och föremålshantering.
Vi leker och myser  i massor! Behöver jag säga att han är en underbart rolig och trevlig liten grabb? 
   

2018-06-21 08:21 | 1 kommentarer